FÖRORD

Av Annagreta Eriksson H

På min födelsedag år 2008 fick jag ett sms av vår då 15-årige dotterson Gustaf.

Han skrev: "Om ni är i Junsele nån dag så kan du komma förbi och hämta en sak jag gjort till dig."

Jag fick då den här fina berättelsen av honom. Kände en otrolig glädje, värme och stolthet över förtroendet att jag fick vara den första som fick ta del av hans tankar, kärlek, funderingar och upplevelser med Malmö Redhawks hockeylag.

Han skrev: "Till Momma! Jag har skrivit en sammanfattning om en bok jag ska försöka skriva lite senare "Malmö Redhawks". Jag vill gärna att du läser den och kanske skriver en liten kommentar om vad du tycker om den."

Jag smsade till svar: "Tack Gustaf. Jag ska läsa den med glädje. Kram / Momma"

MALMÖ REDHAWKS

Av Gustaf Lodesjö

När jag var liten hejade jag på Modo. Det var inte konstigt för alla höll på dom och man brydde sig inte då så mycket vilket lag man höll på. Men sedan när jag blev lite äldre och gick i fyran så blev jag lite mer intresserad. Man började kolla lite mer och sånt. Alla höll på Modo och jag kände att det var lite tråkigt för att alla andra gjorde det och jag kände att jag behövde något nytt, så jag satt och kollade på hockey och hockeybilder. Det var då jag såg det!

Laget Mif Redhawks som dom kallades då. Jag fick bara känslan av att det var dom jag ville hålla på. Det var då jag började följa alla deras matcher. Det var då jag fick en ny härlig känsla i kroppen. Det var då nånting nytt tog en stor plats i mitt hjärta.

Från början vågade jag inte säga till alla att jag höll på Malmö. Jag kommer ihåg den första matchen jag såg faktiskt. Det var på TV. Malmö mot Färjestad. Det var en jämn match men Malmö vann med 6-5 efter straffar. Jesper Mattsson avgjorde med sin fint som han alltid gjorde på straffar. Han kallade finten "vispfinten". När han kom mot målvakten så snurrade han klubban runt pucken som en visp, sedan gick han åt sidan och la in pucken med backhand. Det var efter den matchen som jag vågade säga till alla vänner att jag höll på Malmö.

Eller inte riktigt. Jag sa att jag höll på Modo lite. Jag sa att jag höll på Malmö 80% och Modo 20%. Men egentligen var det Malmö 100%. Och Modo0%. Och det tog inte lång tid innan jag sa det till alla. Jag kunde inte hålla det inne längre. Ju mer jag såg Malmö så fick jag nya favoritspelare.

En av dom var Jesper Mattsson. Han kämpade alltid hårdast och visade stort hjärta för klubben. En annan spelare var Juha Rihijärvi. Han gjorde oftast mest poäng. Men han visade också mycket hjärta. Han har spelat 10 säsonger i Malmö och är en av dom största i Malmö någonsin.

Jag gillade Malmös målvakt också. Andreas Hadelöv. Han gillade jag nog mest för att jag stod ofta i mål när jag spelade bandy på skolan och hemma. Han har även spelat många säsonger i Malmö.

Dom här tre spelarna har hjälpt Malmö väldigt mycket när Malmö var nära att gå i konkurs. Och när Percy, Kungen av Malmö anmäldes för skattefusk. Det är Percy som är ordförande i Malmö och gör allt för klubben. Dom senaste 10 åren har han satsat 82 miljoner tror jag det är till Malmö. Dom där tre spelarna jag nämnde hjälpte Malmö genom att gå med på att minska sin lön för att hjälpa klubben.

När jag var lite så ville jag ju också ha afficher av Malmö på rummet. Men det var ju lite svårt att få tag på, så jag började klippa ut ur tidningar. Så efter varje match Malmö vann köpte jag tidningen, klippte ur och satte upp på väggen. Så nu har jag tre väggar fyllda. Men jag har även mycket fler Malmösaker på väggarna som 3 matchtröjor, 3 Tshirtar, halsdukar, flaggor, mössor, kepsar och många fler saker. Så det enda man ser nu är Malmösaker. När jag började med det, hade jag inte en tanke på att det skulle bli så här mycket. Om jag ställer mig mitt i rummet och kollar så är det "sjukt" mycket om jag tänker efter. Det ska bli mer också. Och inte nog med det, så kan jag nästan säga vad det står på alla, tex vem som var matchens lirare och såna saker.

Nånting som jag ofta gjorde när jag var mindre och spelade bandy, var att jag alltid lekte att jag var Malmö. Oftast innan dom hade match på riktigt gjorde jag så. Då spelade jag alltid mot det lag dom skulle möta. Då kändes det som att det gick bättre för Malmö på riktigt. Dagen innan Malmö spelade match så hoppades jag alltid att dom skulle visa matchen på TV. Så direkt när jag vaknade skyndade jag mig att kolla i tidningen om matchen visades. Om den inte gjorde det så kunde jag sitta framför text-teven och bara glo på den. Låter kanske konstigt men så kunde jag göra. Ibland kunde det bli radion också.

När jag sitter på skolan och är less och trött och det känns som man bara vill springa ifrån skolan, så kan jag komma att tänka på Malmö. Då tänds hoppet igen!

När jag gick i femman eller sexan så träffade jag min brorsa Anton på skolan. Då berättade han att han varit hem en sväng och sett en överraskning till mig. Jag började då fundera på vad det kunde vara. Funderade resten av dagen.

Äntligen var skolan slut, jag skyndade hem. Då såg jag ett kuvert ligga på bordet, på kuvertet var det en Malmölogga. Jaf skyndade att öppna det, när jag äntligen fick upp det, så var det en bunt med kort på varje Malmöspelare och autograf på varje kort. Det låg en lapp där i också och på den stod det:

"Hej Gustaf! Vi hörde att du gillar Mif Redhawks spelare. Skickar några signerade kort som vi hoppas du kommer att bli glad för. Häls/ Tina/ mif. Redhawks".

Jag fattade inte först hur det hade gått till att jag fått dom. Men då sa mamma att Farmor hade ringt till Malmö och frågat efter en Malmötidning. Jag hade fått en tidning i julklapp förut av henne. Så nu har farmor ringt och frågat om något nytt nummer hade kommit ut. Men det hade det inte gjort.Dom började prata om mig och då hade Tina bestämt sig för att skicka bilderna till mig.

Någonting som är väldigt roligt med Hockeyn är innan säsongen. För då sitter man och väntar på att Malmö ska värva nya spelare. Någonting som jag gör ofta då, är att sitta och göra om kedjorna i laget. Om man kollar på sista sidorna i mina skrivhäften på skolan, så kan jag lova att det finns uppställningar på hur jag vill Malmö ska spela.

Den första säsongen som jag följde riktigt bra var säsongen 2003/2004. Då gick jag i 4/5:e klass. Första matchen den säsongen var mot Frölunda. Jag kommer ihåg det så väl. Det var på en helg och vi åt tacos. Jag sprang fram och tillbaka mellan köket och teven hela tiden för att kolla text-teven. Ibland tog det bara en minut mellan gångerna jag kollade, men var lika spänd och nervös varje gång. Malmö lyckades vinna matchen med 3-2 iaf.

forts. följer

Besök Gustaf på sin blogg >>